A Travellerspoint blog

BAY OF WHALES

Position: 78°35' S 164°17' W

OOOOhhhhh

Ännu en plats som tar andan ut.

Här ser jag glaciärväggen - kontinenten. Framför den har vi ett 4m tjockt istäcke med fast is. Helt orört - prisitine (som man säger på engelska).

Vi är inne i en vik, åt ena hållet öppet vatten och åt andra hållet Antarktis. Solen skiner, havet glittrar, och det är kallt. Temperaturen har sjunkit till -7 °C och det börjar bita mer i kinderna när man är ute.

Vill bara spänna på skidorna och skida ut på vidden. På med packningen. Känner suget att bara fortsätta söderut och upptäcka. Sådana här dagar känner man inga begränsningar.

Det var här Amundsen landsteg för att sedan ta sig vidare till sydpolen. Amundsen och Scott tävlade i början på 1900-talet om vem som skulle komma först till sydpolen - Amundsen vann. Det här är den allra sydligaste punkten som man kan segla till! Sydligast breddgraden som jag någonsin antagligen kommer att vara på.

Idag var det lördag och födelsedagsfest för Zach och Anne-Marie. Det dansades så mycket att det hördes ända ner till Neptun och gjorde honom lite ilsk, och dagen efter hittades det här meddelandet;

I am raging with anger now, Oden.

I have granted you a good passage through the Drake Strait and let you pass between the ice fields of my southern kingdom without any problem.

I have let you molest my subjects on the surface and catch them under it without my punishment.

You have been to Bay of Whales, as far south as you can get with an ice-breaker or any other vessel.

The only reason that have kept me from crushing you in the ice have been out f respect for the previous offerings that you have made to me during the last voyages.

This ends Now!

Neptunus Rex
Er_egen_bl..tersson.jpg

Fotboll_p_.._Rupert.jpg

P_lngdskid..Buckley.jpg

Sn-Frisbee.._Rupert.jpg

Glgg___Maz.._Rupert.jpg

Posted by Gennser 00:37 Comments (0)

LA BELLA ANTARCTICA

COAST OF RUPERT Position: 75°32' S 149

Vi har kommit till en plats. Till en plats som kallas "Coast of Rupert" . Där det är fast is. Till en plats så vacker. Det går inte att beskriva med ord. Det går inte att visa med bilder. Jag sitter utomhus på trappan, jag står på isen och jag tittar och tittar, andas in, jag lyssnar för det här ögonblicket vill jag komma ihåg i all framtid.

Dagen började helt enkelt med solsken i blick. Sov över frukosten. Vi befinner oss i transit, vilket betyder att vi befinner oss på öppet vatten åkandes till nästa isstation. Det var sommar i luften, massor av sol. Jag, Anna, Sven, Einar och Karin satt på en bänk i solen, 17 °C, i t-shirt, med havet framför oss, blått, med några stora isberg långt borta. Vindstilla. Kaffe och glasspinne. Solade fötterna. Satt vi och dinglade med benen och åt glass.

Oden tuffade omkring på öppet vatten riktning söderut mot horisonten där vi såg den fasta isen som en vit remsa. Vi är i mellan Amundsen havet och Rosshavet. Med den fasta isen menas istäcket som sträcker sig in mot sydpolen och som hänger ihop med kontinenten. Tiden går och iskanten kommer närmare och närmare. Det finns ingen drivis på havet, så den fast isen är som en skarp vit knivegg mot havet. Och till sist är vi där - framme - och lägger till vid iskanten.

Wow - vilken syn! Storslaget!

Här finns mycket pingviner. Adeleipingviner som springer i sina grupper fram och tillbaka. Ibland springer de fram till en ensam kejsarpingvin, och ibland springer de fram till oss. Har man tur ser man dem hoppa upp ploppande ur vattnet som små popcorn med jämfota hopp 1m in på isen. Plopp, plopp, plopp! Kejsarpinvinerna är mer pampiga och mycket större. De är tjockare, skrider fram och är mycket mer reserverade. De första valarna dök också upp denna dag. Det var tre stycken vikvalar som började patruller runt Oden och längs iskanten. Vikvalarna är vanliga och känns igen på den lilla ryggfenan.

Det blev lite "surprise" när byssan kom ut med varm glögg och mazariner på isen vid kvällningen. Visst arbetades på isen, men långsamt tog alla lite paus även besättningen och samlades ute på isen. En fotboll och frisbee dök upp! Lite fotboll med skoterkängor på snön var inte så dumt. Sälgänget kom flygande över oss i helikoptern på väg till andra isflak och såg att de missade det roliga. Många promenerade, åkte skidor, fotograferade, kollade på pingvinerna - avresa var inloggat till midnatt så det gällde att utnyttja tiden och njuta av platsen.

Klockan två på natten satt jag fortfarande i mässen klarvaken med några andra uppspelta efter en fantastisk dag!

Posted by Gennser 00:35 Comments (0)

VISIT OUT OF THE BLUE

Position: Amundsen Sea, Antarctica

One morning I woke up at dawn. Why? Then I realized that the ship wasn´t moving anymore. My body has got used to the rocking and when it stopped, I reacted. Suddenly I heard music playing through metallic loudspeakers and singing. I started to think about Russian submarines - god knows why - probably some image from a movie.

I rolled up the blinds and my eyes got blinded by the light from the strong sunshine that came through the ships window. But then I lay my eyes on our visitors moored right beside us. It was Nathaniel B. Palmer, the American research vessel that Oden had scheduled a rendezvous with in the middle of Amundsen Sea. It was very strange to see another vessel after travelling many days all alone on the ocean, as well as it was very strange to be woken up by Palmers crew standing on deck singing a welcome song to us.

But it was a magic Antarctica moment. The ocean was completely calm, like a mirror. The light was amazing and made all colors become really strong and vivid and it felt very special, because the whole time since we left Chile we had been surrounded by different shades of grey and now the surroundings were bursting with colors. Nathaniel B. Palmer was painted in a strong orange shade that was so uplifting.

The purpose this rendezvous with Nathaniel B. Palmer was to exchange some crew, researchers and equipment. An American research team working with deep sea crab ecology monitoring with help of underwater submersible cameras arrived on Oden together with a lot of equipment. They have a tethered camera that films the bottom of the ocean. It can be deployed down to 4km, which is really deep! They have to watch a lot of movies of the ocean floor. The ocean floor is kind of barren but the excitement gets amazingly intense when a crab shows up. The crabs which are found in waters outside New Zeeland maybe are moving into the waters around Antarctica. The crabs are a kind of King crabs with long spidery legs, which are sensitve to the concentration of magnesium in the water. Above a certain concentration the crabs will fall asleep, and that will of course affect their pattern of migration. The film will not make it as a blockbuster, but can be entertaining while eating as a wall decoration.

Back to Palmer: It was interesting to go on board and look around on another research vessel. They had really great laboratory facilities on Palmer, but the mass and living areas are nicer on Oden. Palmer had quite a different character from Oden, but they are built for different purposes in the beginning. I´m glad that I´m on Oden - happy smile - it is best! A lot of the researchers came over to eat breakfast on Oden that morning and I think they got a bit envious of our excellent cooks.

At noon it was time wave goodbye to Palmer that steamed of to the horizon and life on Oden went back to normal, motoring into the pack ice and the azure blue ocean.

This section is dedicated to my reader in Canada and you all that do not read Swedish but still visit my log.

Signing out!

(comments can be posted to caroline.gennser@oso1011.polar.se)

Crane_.jpg

Nathaniel_B__Palmer_.jpg

Magic_morning_.jpg

Posted by Gennser 11:16 Comments (0)

GOTT NYTT ÅR, önskas alla min loggläsare!

Plats: Amundsenhavet

Position: 72°S, 133°W

Ensamhet eller gemenskap - både och kan man få på ett fartyg.

Slutet på det gamla året och inträdet till det nya året firades ordentligt här på Amundsenhavet tuffandes framåt genom isen. Skeppsklockan ringde in det nya året. År 2011 blir the Year of Harmony. Nyårslöftet är att döpa de nya åren som inspiration till vad som komma skall, och tittar jag ut genom kommandobryggans stora panoramafönster känns det som rätt val av namn - havet ligger alldeles blankt med små vita isflak glidandes omkring och pölar av glänsande vattenspeglar utspridda mellan isbildningen. Solen befinner sig nere vid horisonten, omslöjad av vackra molnridåer och lätta sommarmoln. Mmmmm

Men en kväll som nyårsafton var saknaden efter mina bästa, bästa, vackraste, finaste tjejer - Lisa och Hanna enorm. Det är absolut inget riktigt nyårsfirande utan mina flickor och då kommer ensamheten krypande. Men det är bra att få längta, då blir återförenandet desto härligare.

Föresten försvann den första dagen på det nya året i en rasande fart. Tiden på båten ställdes om. Klockan vreds fram 16 timmar, vilket betydde att vi åt brunch och sedan gick vi och la oss igen och åt frukost kl. 8.00. Inte så dumt med tanke på att det var dagen efter nyårsfirandet, det blev två nätter i rad. Men jag är helt förvirrad!

Över och ut.

Posted by Gennser 15:02 Comments (1)

UPP I DET BLÅ

Amundsenhavet, Antarktis - Position: 72° S, 120° W

Vad härligt det är att flyga helikopter! Oj, vad det händer saker här nere.

Nu har jag följt med säl-Karin, säl-Olle och säl-Jonas, alias The Sealers, fångat och tagit prover på sälar, både till fots, till sjöss och med helikopter. Rena action gruppen! Det här med att flyga helikopter är suveränt skoj och spännande- man kommer så nära naturen när man flyger både högt och lågt. Det är ett väldigt behändigt sätt att ta sig fram eftersom helikoptern kan landa nästan överallt. Vi befinner oss någonstans i Amundsen havet, i ett stort område med packis med rätt många isberg insprängda här och där. Jag vet inte hur många foton jag tagit på isberg, men de är så vackra. Varje isberg har sin unika form och lyster.

Helikoptern är en röd läcker maskin som rymmer 6 personer och tillhör Kallaxflyg. Vid flygningar måste man ta på sig flytoverall (muminkostymen) för säkerhet, och hörlurar med mik annars hör man inte varandra när roterbladen sätter igång. Piloten Sven som flyger maskinen har jag 100 % förtroende för, ingen nervositet här int´. Jag tror att jag är så förtjusad i helikopterflygningen för att jag känner och ser alla rörelserna i helikoptern även som passagerare - känner när vi klättrar upp i höjd, känner centripetalkraften i svängarna, känner digniteten hos isbergen när helikoptern stryker tätt intill dem. Tänk er ett massivt isberg, 100m högt, med massa istappar som hänger som gardiner framför ljusblågrottor - de ni är en syn att skåda. På julaftonen fick vi en specialare i present innan landning s.k. fly by - börjar högt upp, tappar höjd snabbt och i en snäv kurva susade vi runt Oden - rena Gröna Lund, så roligt och det bubblade av skratt i magen. Och jag som brukade vara rädd för berg och dalbanor, som bortblåst, nu är det nya tider - inställningen som gör skillnaden.

Hur är det då att fånga och ta prover på sälar? Fältarbete är roligt, fältarbete med djur är ännu roligare, fältarbete med djur i spännande miljö och trevliga medarbetare är ännu värsta roligast! Det är en hel del utrustning som behöver bäras hit och dit vid sälfångst och tillgång till helikopter gör det mycket lättare och effektivare. Åren innan har de fått leta efter sälarna och bära utrustningen till fots eller med skidor hela dagarna. Nu landar vi i närheten av sälarna, men snön kan vara ganska djup så att promenerandet på snön är rätt svettigt ändå! Jag förstår varför snöskorna uppfanns. Men att hålla på med fysiskt arbete och vara ute hela dagarna känns bra i kroppen, så inget klagande här inte.

Sälarna bedövas med en pil och blir trötta efter 10 min. Sedan sveps sälen in i ett nät som surras hårt så att sälen inte ska kunna smita. Ibland biter inte bedövningsmedlet så bra och då kan vi behöva få sitta grensle på sälen för att hålla den still eller rättar sagt försöka hålla den still - de är starka och stora - sist satt jag precis bakom nacken på en 300kg Weddellsäl! Provtagningen börjar med att Olle tömmer sälen på några provrör blod. Det krävs ett bra handlag för att hitta en bra ven med den långa nålen som ska navigeras genom det tjocka späcklagret. Därefter "toppsas" sälen i nosen och anus (iicch), biopsier stansas ut (vilket består av cylindrar med hud och fett), päls klipps av, längd och omkrets mäts och till sist vägs sälen. Alla dessa prover gör att man kommer i väldigt nära kontakt med sälen, ibland lite för nära! Vissa sälar har kommit på hur de ska straffa oss genom att bajsa i stora mängder och det är riktigt äckligt och luktar - ni vill inte veta. Vissa individer är smartare än andra, så är det helt enkelt. Det gäller att se till att man inte sitter i skottlinjen, om ni förstår vad jag menar.

Vad händer sedan med alla dessa prover? Jo, de används till att studera olika halter av miljögifter som fastnar i sälarna, och de används till att spåra hur sjukdomsepidemier sprids bland olika sälpopulationer och vad det får för konsekvenser för de olika sälarterna.

Det krävs träning att kunna se skillnad på sälarterna som lever på Sydpolen, speciellt från avstånd är de lätta att förväxla med varandra. Brent Stewart, som också befinner sig på Oden, är en känd sälekolog-guru och har stenkoll på djuren. Med väderbitet ansikte kisar han med halvslutna ögon över isen och berättar för oss andra att vid horisonten ser han att det finns följande djur och han har aldrig fel. OK, han brukar kolla genom en kikare, men ändå. Arterna som vi hittills har arbetat med är Krabbätarsäl, Weddellsäl och Rossäl, och de finns bara på Antarktis. Sälarna brukar vara fogliga, orädda och lite nyfikna av sig. Alla djuren här är förresten nyfikna på oss. Jag tror att det är ett trevligt avbrott för dem i den vita snöiga miljön, som sälarna och fåglarna bor i, när vi kommer vaggande i våra gulblå overaller. Det är ju ett ganska stillsamt liv de lever om dagarna. Antalet däggdjur och fågelarter som finns här kanske kommer upp till 30 olika arter. Det är endast påhälsningarna av Leopardsälar eller Späckhuggare som sätter fart på adrenalinhalten, fast det med besked.

Krabbätarsälar är vanligast och de brukar ligga ensamma eller i små grupper på isflaken. De rör sig fantastiskt snabbt och lätt på isen, ganska oväntat speciellt när man ska försöka undkomma dem. Det är den här arten som hittills har varit mest aggressiv mot oss och det är kanske inte så konstigt. För många av dem har stora ärr på ryggen efter attacker, oftast av Leopardsälar. Och här kommer vi och är otäcka mot dem, fast inte speciellt jämfört med Leopardsälarna som är riktigt ruskiga. Weddellsälarna är rundare och goare med stora borstiga mustascher, och mycket lugnare. De är oftast större och rör sig på isen mycket långsammare (helt annan teknik än Krabbätarna). Weddellsälarna är mästare på att dyka och har rekordet i sälvärlden både i tid och djup - 73 min och 750 m. Weddellsälarna brukar vi hitta på mitten av isflak. De har skarpa tänder som de gnagare sönder isen med och ordnar till andningshål lite här och där. Det har hänt att när jag stått nära ett andningshål har jag sett två näsborrar sticka upp. Det är alltid lika spännande, det behöver ju inte vara en Weddellsäl! Sälarna kan hoppa upp på isen genom hålen, vilket måste se ganska imponerande ut och överraskande om det är en Leopardsäl! Leopardsälarna har något dinosaurie liknande över sig, återkommer om dem senare. Rossälen är den ovanligare sälarten i området och har ett ganska speciellt utseende. Den har Inte mycket till hals, brett huvud och relativt liten mun. Men genom denna mun kommer många olika ljud. Rossälarna har massa olika ovanliga läten för sig. Dessutom är de så lugna att de inte behöver sövas innan fångsten. Tänk på att de är vild djur, rätt konstigt faktiskt.

Vad är då en väldigt viktig del av fältarbetet - JO - fikat! Och här slår ju sälteamet de andra forskargrupperna med hästlängder eller det kanske ska heta sällängder. Det blir alltid en mysig fika på isen med kaffe, mackor och den där lilla chokladbiten! Har vi tur plockar Sven fram det torkade renköttet och bjuder oss på en skiva tillsammans med en av hans många olika roliga historier från de vilda skogarna i Norrland.

Att få vara praktikant hos sälteamet är lagom aktionfyllt, roligt och har hög coolhetsfaktor (i alla fall för en biolog). Men sälteamet tilldelas framför allt 5 GLITTRANDE ISBITAR!!! för att de är fantastiskt härliga goa personer.

Bästa Hälsningar från er skribent i Amundsen Havet!

Avslutningsvis här kommer dagens boktips: Halleluja liksom av Bob Hansson. Diktare som har som mål att rädda mänskligheten - ett ädelt syfte.
Hälsningar och kommentarer kan ni skicka till caroline.gennser@oso1011.polar.se

Posted by Gennser 06:54 Archived in Antarctica Comments (1)

(Entries 1 - 5 of 19) Page [1] 2 3 4 »